Tillbaks på Jobbet

E tillbaks på Jobbet! Eller det var jag ju i och för sig förra veckan också, så förra måndagen var den första dan! Och ja, det är roligare med sällskap. Och ja, jag blir som vanligt alldeles för trött, fast jag hittade på att det hade gått bort nu. Det är den där jävla epilepsimedicinen. Som gör mig trög, seg och trött. Men det är skönt att ta den också, för annars vet man inte vad som hade hänt. Eller jo, det är väl just det man gör. Och det räcker med de få anfall jag får. Jag kommer liksom inte ihåg nånting, inte förrän jag vaknar på sjukhuset fullsprutad med stesolid.

Fast det är helt sjukt att jag har varit sjukskriven sex veckor, fast då låg jag ju inne ett tag och hade ont mycket längre. Har fortfarande ont ibland, rätt ofta faktiskt. Men på torsdag blir det sjukgymnastik. Och då får jag reda på vad jag ska göra. För ont vill man ju inte ha.

Nu är det sommar! Och ja, jag klagar.. Fast jag vet att jag skrev för länge sen att man inte fick klaga på värmen så gör jag det nu! Haha. Nej, man kan ju alltid sätta sig i skuggan. Och kvällarna är underbara!

Hund

Jag har köpt en hund! Förra måndagen. Jag har ju alltid sagt att jag vill ha en Grand Danois, eller två förresten, och så ska de heta Nikita, men bli kallad Nikki, och Neo. Detta bestämde jag i gymnasiet.

Men så gjorde jag en tvärvändning och köpte en Phaléne, det är som Papillion ungefär fast med hängande öron. Det betyder Nattfjäril på franska.









Så är det det här med namnet..
Hon (såklart det är en hon, vad annars) heter Xus Jynx Berenike, men det kan jag ju inte kalla henne. Så har tänkt på Nike, Nika, Jackie, Shiva och Chica. Imorgon lär det komma några mer namn och dagen efter det,,,,

E fortfarande sjukskriven. Går ner mig totalt. Har inte duschat på en vecka och två dagar, inte ryckt ögonbrynen sen jag blev sjuk, och hoppar runt här i mina mjukisbyxor och ett landstingetlinne som är alldeles för stort som jag har utan bh, vem fan behöver bh? som jag snodde när jag var på sjukhuset och undrar varför alla tittar så konstigt på mig. Och sen när jag är tillbaks på jobbet är detta ett minne blott. Då är jag på topp igen. Men det får en att börja undra om det inte krävs mer än så här för att bli en lodis? I allafall klär jag mig som en nu, men har som tur är my doggie och la familia som stöttar mig. Haha.