Kära epilepsi

Fick epilepsianfall förra torsdagen. När jag skulle rida. Och så fick jag det i går igen. Har fått det 6 gånger på lika många veckor, nä men nästan. Men nu var han hos mig. Och han skötte det så bra som bara han kan göra. Men idag ska jag rida, epilepsi eller inte. Har en tid hos läkaren den 6 sept, för så här kan jag ju inte hålla på. Det är jobbigt. Fan så jobbigt.

Ska nog åka hem till Öland igen den här helgen. Och hälsa på mina föräldrar. Och hälsa på mormor.


"I heard your voice through a photograph
I thought it up it brought up the past
Once you know you can never go back
I gotta take it on the otherside

Centuries are what it meant to me
a cemetery where I marry the sea
Stranger things could never change my mind
I gotta take it on the other side"

Back to work

Jaha. Så var sommaren slut. Och denna vecka började jag jobba. Det svider. Fast inte lika mycket som att jag kanske inte har något jobb när oktober är slut. Det skulle svida mer. Vet inte varför jag inte skrev något under sommaren. Hade väl inte samma behov av min dator då. Ville vara fri. och vacker. Fast jag kände mig mest ful. och fet. Inte ens nu, när jag sitter i en klänning som är fin nog att ha på jobbet, och bara ett hål i leggingsen, men det sitter högt upp så det syns inte, känner jag mig snygg.

Hon mår bättre nu. Hon har fått komma till Borgholm, där hon bodde innan allt det här började, och bor på ett hem där. Hon säger att hon inte vill hem. Alltså hem på riktigt.

I dag ska jag rida!