Trött

Mormor blev opererad igår. De lyckades förmodligen att göra det dom skulle. Ska hälsa på henne i morgon.

Och jag gör min jävla minnesträning. Fast jag känner att i början gick det framåt och framåt, men nu bara går det bara bakåt. Pratade med en kille igår som också tränar om att ingen riktigt förstår att man är så trött. Både hjärntrött och medicintrött. För det går ju inte att förstå. Nästan alla mina vänner säger "Är du fortfarande så trött"? Eh... ja, det är så här jag kommer att vara i resten av mitt liv. Så arbetsterapeutstanten skulle fixa så att vi fick träffas och prata om det här. Och hon säger ju saker som stämmer. Så bra. Men jag vill nog inte riktigt förstå det.

Bland annat att min hjärna är som ett gummiband (eller allas hjärnor är det) och min tar längre tid på sig att återhämta sig. Så det är inte bara att stressa från en sak till en annan. Och lägger jag till något så måste jag ta bort något. Och allt sånt..

Igår var det mys-fika med tjejerna på jobbet. Det går snabbt när man fikar och plötsligt var klockan halv tio.