Finns inga ord

Nu har det hänt en sak med någon jag älskar så mycket, och jag vet inte vad jag ska göra. Finnas där. Jo, men det är inte så lätt. Att hon som alltid har kämpat igenom hela sitt liv, helt plötsligt har gett upp. Och jag säger åt henne att kämpa, så som hon alltid har gjort, men hon vägrar. Hon som alltid har varit så frisk helt plötsligt blir så sjuk. Och jag tror inte att jag skulle vilja leva om jag fick ett liv som hennes (om det inte blir bättre) så hur ska man övertyga henne om att hon ska vilja leva det? Men det är klart att jag säger åt henne att allt kommer bli bra, vi kommer skratta åt det här som har hänt, fast när jag går hem så gråter jag. För jag vet så väl att inget kommer bli bra, och vi kommer inte alls skratta åt det här. Fast man får hoppas. Man MÅSTE hoppas.