Ny operation

Min läkare ringde i fredags. Och sa att jag skulle operera mig igen. Helvete. Helvete. Men det är skönt på ett sätt och veta vad alla anfall berodde på.

Men i helgen har det varit skördefest och alla syskonen har varit här, och alla andra, och det var skönt att slippa tänka på det ett tag.


"If I knew what to do I'd do it
if I knew where to go I'd get there someday
If I knew where to fly I'd fly away, forget about life for a while,
but it never is that easy to just pick up and go and do as you're told like.
'cause life never works out that way.
If it were true the skies would be full everyday.

If I knew how to fly, I'd fly away.
If I knew how to fly, I knew how to fly away."

Succé

FICK VARA KVAR!!!

Skördefest

Magnetröntgen gick sådär. Jättesvårt att inte hosta. Men fick göra det mellan bildserierna. Sen får man vänta 1-2 veckor på att få svar. Som antingen rings eller skickas. Men men, det är så det är. Tyvärr.

I dag ska jag prata med Arbetsförmedlingen och mitt jobb om jag får vara kvar. De sa ju att jag bara fick vara kvar om jag hade körkort, men de har nog ändrat sig nu. De har lovat mig att vara kvar, men så länge inget är påskrivet vågar jag inte ropa hej. Innan jag går över den lovande bäcken.

I helgen är det skördefest och hela familjen är hemma och två pojkvänner och den ena fästmannens mamma. Så det blir kul! Vi ska åka runt och titta på massa saker, hela Öland är fullt av grejer som passar alla. På lördag kanske vi ska äta kroppkakor, det ska bli så gott.

Magnetröntgas

I går fick jag ett nytt anfall. Då var jag ute och gick med hunden, men som tur var var min syster med mig, så jag kunde lägga mig ner och vänta ut det. Men tänk om det händer någon gång när jag går långpromenad själv? Går ju ut varje dag med min hund. Såklart.

Men annars har det varit en bra helg, L och mina söta syskonbarn är nere och hälsar på och nästa helg kommer resten av syskonen också.

I dag ska jag magnetröntgas. Usch. Sen är jag lite förkyld också och man får absolut inte hosta för då blir allt helt fel. Blä.

Men sen ska jag rida. I dag blir det hoppning, så det är extra kul! If i pal

tisdag

Hej.

I dag ska jag rida. Fast det är tisdag. Så undrar man lite vad för grupp man hamnar i. Och tittar lite på foderhästar. Fast jag vet att jag inte har råd. Men fick rida en underbar femåring förra torsdagen. Stor och pigg. Och lite unghästig. Fast jag hade hellre velat ha den liten och pigg, men så länge det känns som att den är liten så är det okej. Undra vad man ska ha för häst i dag då? Hoppas det blir samma!

Och min hund, Jynx Ynx Berenike, Jackie av mig kallad, är så duktig. Hon kan nästan allt. Säger man till henne några gånger kan hon det sen. Eller ja, kanske tio gånger.

Tisdagen den 27 september ska jag magnetröntgas. Vill inte det. Särskilt inte om de tror att de sakerna har växt. Men som sagt, det är väl bara att hoppas på det bästa. Suck.


"Om de är du som är här
säg att dina brustna vingar bär.
Om de är du som är här
lär mig flyga i din sfär.
Ta ditt smärtstillande medel
som tar bort min falska heder.
Lägg dig här igen.

Kom kom,
kom kom,
Jag vill alltid gå med dig,
jag vill alltid, alltid gå med dig.

Om du kommer som du är
vill jag va ditt måste och begär.
Om du kommer som du är.
lär mig andas i din tankevärld.
Så ta din smärtstillande nyckel
säg att allting blev för mycket.
Lägg dig här igen."

läkare

Har vart hos läkaren idag. Pjotr. Och ja, han tog det på allvar. Alla mina epilepsianfall. Men han visste ingenting. Antingen blir det bra nu, när jag har ökat på min medicin, som han hela tiden tror att det ska göra eller så beror det här på de två förändringar som ingen vet vad det är i mitt huvud som växer hela tiden, men ändå inte tillräckligt stort. Men ska magnetröngas innan månaden är slut, och då får jag väl svar. Eller så blir det ett halvårs väntetid till, för att de ska hinna växa. Så att jag kan få veta vad det är.

Sen har jag gjort slut också. Fast han ville det också. Tror jag. Vi gjorde aldrig någonting. Eller alltså vi gick ut och åt och gick på bio, men det hände inte så mycket med the love. Det berodde kanske mest på mig. Han är hur snäll och go som helst.

I don't know where I'm going
but I sure know where I've been
Hanging on the promises and songs of yesterday
and I've made up my mind
I ain't wasting no more time

´cause I know what it means
to walk along the lonely street of dreams

And here I go again on my own
going down the only road I've ever known
Like a drifter I was born to walk alone
but I've made up my mind
I ain't wastin' no more time

But here I go again on my own
going down the only road I've ever known

Ska jobba klart nu.

Kära epilepsi

Fick epilepsianfall förra torsdagen. När jag skulle rida. Och så fick jag det i går igen. Har fått det 6 gånger på lika många veckor, nä men nästan. Men nu var han hos mig. Och han skötte det så bra som bara han kan göra. Men idag ska jag rida, epilepsi eller inte. Har en tid hos läkaren den 6 sept, för så här kan jag ju inte hålla på. Det är jobbigt. Fan så jobbigt.

Ska nog åka hem till Öland igen den här helgen. Och hälsa på mina föräldrar. Och hälsa på mormor.


"I heard your voice through a photograph
I thought it up it brought up the past
Once you know you can never go back
I gotta take it on the otherside

Centuries are what it meant to me
a cemetery where I marry the sea
Stranger things could never change my mind
I gotta take it on the other side"

Back to work

Jaha. Så var sommaren slut. Och denna vecka började jag jobba. Det svider. Fast inte lika mycket som att jag kanske inte har något jobb när oktober är slut. Det skulle svida mer. Vet inte varför jag inte skrev något under sommaren. Hade väl inte samma behov av min dator då. Ville vara fri. och vacker. Fast jag kände mig mest ful. och fet. Inte ens nu, när jag sitter i en klänning som är fin nog att ha på jobbet, och bara ett hål i leggingsen, men det sitter högt upp så det syns inte, känner jag mig snygg.

Hon mår bättre nu. Hon har fått komma till Borgholm, där hon bodde innan allt det här började, och bor på ett hem där. Hon säger att hon inte vill hem. Alltså hem på riktigt.

I dag ska jag rida!

Auntie

I går blev jag äntligen moster! För andra gången ioförsig men jag blev lika glad denna gången. Soo lovely.

Nu är denna dagen nästan slut sen jobbar jag bara imorgon, och sen har jag semester i fyra härliga långa veckor! GutGut!

Men med henne är det fortfarande inte så bra. Hon ligger kvar på sjukhuset. Frågan är om hon orkar kämpa. Om hon vill kämpa. Hon har alltid varit envis, men tänk om hon nu plötsligt ger upp. Om hon inte orkar längre. Då finns det inget vi kan göra, för att då har hon ju bestämt sig.

Finns inga ord

Nu har det hänt en sak med någon jag älskar så mycket, och jag vet inte vad jag ska göra. Finnas där. Jo, men det är inte så lätt. Att hon som alltid har kämpat igenom hela sitt liv, helt plötsligt har gett upp. Och jag säger åt henne att kämpa, så som hon alltid har gjort, men hon vägrar. Hon som alltid har varit så frisk helt plötsligt blir så sjuk. Och jag tror inte att jag skulle vilja leva om jag fick ett liv som hennes (om det inte blir bättre) så hur ska man övertyga henne om att hon ska vilja leva det? Men det är klart att jag säger åt henne att allt kommer bli bra, vi kommer skratta åt det här som har hänt, fast när jag går hem så gråter jag. För jag vet så väl att inget kommer bli bra, och vi kommer inte alls skratta åt det här. Fast man får hoppas. Man MÅSTE hoppas.

Epilepsi

Hade ett ep-anfall igen. Precis som förra gången. Det var efter midsommar på måndagen. Kände redan på söndagen att jag inte kunde prata så bra som förut. Men det har ju hänt mig ibland innan, händer ju bla när man är trött, och då får man ju inte ep-anfall. Men nu hände det, jag hade gått upp, gjort mig iordning och skulle gå ut med Jackie. Jackie som man inte kan strunta i fast man håller på att få ett epilepsianfall. Så i början kände jag bara att ena handen var förlamad, sen när jag väl kom upp igen var halva ansiktet förlamat och det kändes som att jag skulle kvävas. Då ringde jag till min mamma, ringer alltid till min mamma, innan jag ringer ambulansen. Men då sa hon att hon skulle ringa ambulansen, sen ringde de till mig, jag kunde typ inte prata, men de kom ändå. Sedan ringde de från jobbet två timmar senare och undrade varför jag aldrig dök upp.. Men vem tror att man vill ha dessa jobbiga ep-anfall? Aldrig veta om det är ett grand mal, eller om det bara "bara" blir ett litet partiellt. Och är så trött på alla som tror att jag nojar. För att jag skulle aldrig få för mig att noja. Men när jag blir trött, så blir jag trött. Så trött. Det var jag inte innan sjukdomen, men det är jag nu. Inte ens mina vänner förstår, så hur ska någon annan förstå?

"Another shot of whiskey, can't stop looking at the door
wishing you'd come sweeping in the way you did before
And I wonder if I ever cross your mind,
for me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now
I said I wouldn't call but I lost all control and I need you now
And I don't know how I can do without, I just need you now

I guess I'd rather hurt than feel nothing at all."

Förlorat körkortet

Har förlorat mitt körkort. Igen. Hann ha det i typ åtta månader. Och vad jag njöt. Fick ett jävla epilepsi-anfall. Igen. Fast nu fick jag bara ett litet. Men de kallar det partialt anfall, så det spelar ingen roll. Jag ville inte åka in till sjukhuset, vill aldrig åka in dit, blir ju av med mitt körkort då, och hela mitt liv bygger ju på det. Kan rida på grund av det, kan jobba på grund av det. Nu har jag sagt till hon jag rider hos att jag inte kan fortsätta och här lär jag väl inte få jobba kvar så länge till. Men min mamma som aldrig blir arg om man inte har gjort något jättejättedumt och det var länge sedan jag gjorde så dumma saker, sa att det var icke förhandlingsbart! Så hon ringde och styrde upp och jag fick ligga där och vänta på en ambulans. Men jag ville inte att detta skulle hända! Och jag ville aldrig åka till sjukhuset.

Jag vet, att jag kan köra ihjäl någon annan. Men vill inte riktigt tro det. För då är det för hemskt för att vara sant. Tänk om jag var ute och körde denna gången. Det var jag nästan, hann precis komma innanför dörren så satte det igång. Jävla skit. Fan jävla skit. Och kände det redan i början av körningen. Men ville bara komma hem, så trodde jag att det skulle lugna sig. Men blir så ofri. Och har man vant sig vid att ha bil så lever man ju därefter också. Typ som att åka till stallet, dit det inte går några bussar. Helvete.

Jobbfika

Igår hade vi jobbfika, och firade en tjej som snart fyller 30.

Hästen jag rider hann jag rida en gång efter att den hade blivit biten av huggorm, innan den sprängde ett staket och inte mår så bra i benet. Men ska dit idag och pyssla lite iallafall. Och Jackie är fortfarande halt. Fast nu vet veterinären vad det beror på, det är ett ligament, och det beror på att hon har större muskler på höger lår än på vänster. Så nu ska jag gå ut med henne i typ fem minuter. Tills det blir bättre. Men alltså, det blir ju aldrig bättre!!

Sen ska jag gå tillbaka med henne. Och kolla henne igen. Det är tredje gången jag gör det nu. Kommer ju aldrig kunna göra henne till en epilepsihund nu..

Annars händer det nog inte så mycket, gjorde nästan ingenting i helgen heller.

Och försäkringskassan, ni ruinerar mig.
Och banken, ni tar för mycket pengar från mig.

Men imorgon ska jag till min storasyster och lille V, för de är på Öland nu! Och sen ska jag vara där hela helgen. Så det blir nog inte så dåligt ändå!


"Steps I take in your footsteps
aren't getting me closer to what is left
Of the dreams of what I once claimed to know

"I don't love you anymore,"
is all I remember you telling me
Never have I felt so cold
but I've no more blood to bleed
Because my heart has been draining
into the sea"

Huggorm

Den stackars hästen som jag rider nu har blivit biten i mulen av en Huggorm. Aj! Så S, hon som äger hästen, fick ringa till veterinär-jouren och de sa att vi kommer om 45 min. Då skrek S att SÅ LÄNGE KLARAR HON SIG INTE! Men veterinären kom iallafall och gav henne antibiotika och pencillin och S vakade i stallet en natt. Hon sa att mulen var tre gånger så stor som den är på riktigt. Stackars gumman.

På Valborg fick jag träffa hans kompisar för första gången. Men det visade sig att jag hade inte alls behövt oroa mig för de var hur trevliga som helst. Och vi ska nog ses ikväll efter jag har varit hos psykologen (vet att hon inte är någon psykolog M) , men det känns bättre att säga än att säga allt hon är.

Nästa torsdag har jag tid hos veterinären. Igen. För Jackie haltar. Fortfarande. Fast hon verkar inte ha ont av det, för då hade hon ju inte sprungit runt som hon gör. Och dyrt blir det också, fast man gör ju allt för sina djur. Aldrig att man skulle avliva ett djur bara för att man inte hade "råd" att betala veterinärkostnaden. Då skulle jag hellre ta ett SMS-lån bara för att betala. Det kanske inte är världens bästa inställning, but it´s good enough for me.

Påsk

Den enda tiden jag har att skriva är när jag sitter på jobbet. Annars prioriterar jag andra saker. Nu har det varit påsk och alla mina underbara systrar var här. Och Basse och V. Det var underbart men alldeles för kort. Jag kom inte dit förrän på fredagen och de stack redan på söndagen. Jag, L och B var ute på da Pub på långfredagen och sen var vi på efterfest i "Dödshuset". Brrrr.

I går red jag. Igen. Men hon har lärt sig precis hur jag är nu, och hon tar alla chanser hon kan få. På att inte jobba. På att inte gå riktigt på tygeln.

Mitt tangentbord torkade inte. Så jag fick vackert gå och be om ett nytt. Fast det är finare kände jag mig lite dum. Som spiller thé på det. Och igår repade jag ÖB-bilen. Körde på den med min bil. Jag skulle i parkeringsfickan och göra en sån där fin fickparkering, men det gick inte så bra. Och så fick jag gå till samma kille och säga att jag hade repat den. Och det är inte det enda jag har gjort..



Jag och underbara lille V!

Stockholmweekend

Var i Stockholm i helgen. Hann med en hel del, fast tog ledigt en dag också.

Först träffade jag Gurra och hans söta dotter. Har inte träffat henne innan. Vi var på Aspudden (?) på en bondgård.

På söndagen firade vi min kära farfar som fyllde 90 bast. Det hela var jättetrevligt! Först drack vi champagne och åt snittar och sånt, sen gick vi ut och åt. Jag valde tapas. Underbara tapas, kan inte få nog av dem. Efter det gick vi hem och drack kaffe och åt tårta.

Nu sitter jag här på jobbet. Inget tangentbord har jag, för jag spillde té på det. Hoppas att det torkar tills imorgon. Nu fungerar bara vissa tangenter. Men som tur är så har jag en bärbar dator så det fixar sig ändå.

Hoppträning

Jag har haft väldig huvudvärk nu de sista dagarna. Hoppas att det är att det är för varmt i lägenheten och att jag inte sover så mycket. Eller alldeles för mycket. Sen har jag någon konstig sträckning i armen och ena sidan av nacken. Det är inte så skönt.

Hopptränade igår, först gick det inte så bra, men sedan gick det bra. Det var första gången jag hopptränade på den nya hästen. Var inte hemma förrän halv elva på kvällen, då skulle det gås ut med min underbara lilla hund, duschas och ätas. Behöver inte säga att jag var trött idag va?

På fredag kommer min underbara lillasyster hem. Miss ya Sizz!


BANKSY har det gjorts en FILM om nu! Det är ju för bra för att vara sant!

Dietist

Red igår. Det är så skönt när man väl är iväg, man kan glömma allt då, all tvätt, all städning och allting. Vi hoppade igår och det gick rätt bra. Sedan kom man hem, och allt blev som vanligt. Samma jävla trötthet. Ska gå till en dietist på tisdag. Och höra om det är något jag missar att äta. För jag är ju trots allt vegetarian. Fast jag tror ju att man inte åt så mycket annat än bär och nötter innan människan lärde sig att göra vapen. Och även om man gjorde det så finns det så många alternativ i dag, så man behöver absolut inte äta kött eller fisk.

Fast ganska mycket är det jobbet som gör mig trött. Jag behöver inte vila på samma sätt när det är helg.

I dag har jag uppföljning på minnesträningen. Med min arbetsterapeut.

Har redan fått en ny tid på magnetröntgen, den 17. En timme kommer det att ta. Sjukt länge.

Ska nog åka hem och äta Bodycakes imorgon tror jag. Det är alldeles för gott. Sjukt gott.

tebaks

Det blir inte av att jag skriver så ofta som jag tror. Men dagarna bara springer förbi. På ett sätt är det skönt, då blir det snart vår. Och på ett sätt är det tråkigt för det blir snart vinter igen. Jag tycker om snön, men nu börjar man faktiskt längta lite efter vår. Och i alla tidningar säger dem att den redan är här, men varför kan jag inte finna den.

Har haft min sista minnesträning nu, så gut. Vet inte om det hjälpte så mycket egentligen men det hjälpte att bli medveten om alla de saker som jag gör. Som jag irriterar mig på.

Var och red igår, hon var inte alls så het som hon brukar vara. Det gick riktigt bra!

Skulle magnetröntgas i måndags, då ringde de och sa att deras hela maskin var trasig. Så nu visste de inte vilken dag eller tid jag skulle få. Är lite rädd, fast jag försöker att hålla huvudet högt.


"Since your mother cast her spell, every kiss has left a bruise
you've been reading too much meaning from existence
Now your head is used and sore, and the forecast is for more
memories falling, like falling rain, falling rain

The magic is broken
the house is in ruins
Your memory's one-sided
the side that you're choosing feels nothing
feels nothing at all
feel nothing at all"

Tisdag

Åkte tåg till Malmö i helgen. Hade med mig Jackie, hon var jätteduktig. Inte så duktig på nerresan men verkligen duktig på tillbakaresan.

Har pratat med han jag skulle prata med nu. Det verkar som att han kommer ihåg saker ännu sämre än vad jag gör (och det är inte illa det) men blir heller inte lika trött. Tror jag. Vi ska höras kväll så kanske vi ska ses imorgon igen. Det är så skönt med någon som verkligen förstår!

Och minnesträningen har jag bara tio gånger kvar av!

Och min mormor har fått åka hem. Så nu har hon hemtjänst två gånger om dagen, för hon kan ju inte röra höger axel och ett revben.

I helgen kommer min lillasyster Jodie från huvfudstaden, sen har jag pratat med de andra syrrorna om de kommer komma, men inget är säkert än.


"I've seen your stars, so many lives
you seem to shine forever
Do you remember the time, do you remember the time
our memories held us together
Everybody knows your fate, honey, everybody knows your fate"

Trött

Mormor blev opererad igår. De lyckades förmodligen att göra det dom skulle. Ska hälsa på henne i morgon.

Och jag gör min jävla minnesträning. Fast jag känner att i början gick det framåt och framåt, men nu bara går det bara bakåt. Pratade med en kille igår som också tränar om att ingen riktigt förstår att man är så trött. Både hjärntrött och medicintrött. För det går ju inte att förstå. Nästan alla mina vänner säger "Är du fortfarande så trött"? Eh... ja, det är så här jag kommer att vara i resten av mitt liv. Så arbetsterapeutstanten skulle fixa så att vi fick träffas och prata om det här. Och hon säger ju saker som stämmer. Så bra. Men jag vill nog inte riktigt förstå det.

Bland annat att min hjärna är som ett gummiband (eller allas hjärnor är det) och min tar längre tid på sig att återhämta sig. Så det är inte bara att stressa från en sak till en annan. Och lägger jag till något så måste jag ta bort något. Och allt sånt..

Igår var det mys-fika med tjejerna på jobbet. Det går snabbt när man fikar och plötsligt var klockan halv tio.

ramlat ner

Min mormor lades in på akuten igår. Hon hade ramlat ner från en stol, när hon skulle städa ett skåp. Mormor, man ska inte hoppa upp på stolar när man är över 80. Men med bruten högeraxel känns det som att de kommer behålla henne där ett tag eller tills hon klarar sig själv. För nu har hon ju ingen kraft i armen. Skillnad om det hade varit vänster, men nu är hon ju högerhänt.

Jul och nyår var bra. Det har inte blivit av att jag har skrivit, vet inte varför.

Har satt igång med minnesträningen nu. Blir sex veckor istället, för jag valde att ha onsdagen fri. Det blir skönast så tycker jag.